Jag lyssnade på biblioteket i P1 idag och de pratade om en bok av Randa Abdel-Fattah, Tio saker jag hatar med mig själv som jag blev nyfiken på så jag har ställt mig i kö på den nu. Det är en ungdomsbok och jag gillar ofta ungdomsböcker när dem är välskrivna och har intressanta teman.

Idag var jag på biblioteket och lämnade tillbaka en hög med böcker, alla hade jag inte hunnit läsa. På något outgrundligt sätt så lyckas jag nästan alltid vara försenad med ett par böcker. Jag får hoppas att de använder alla pengar de får in från mig på ett bra sätt. En av de böcker som jag har beställt hade kommit in K.J En biografi över Klara Johansson av Carina Burman. Jag blev glad och efter att jag varit och handlat så gick jag direkt hem och satte mig i soffan och läste. Jag har ganska nyligen upptäckt att jag kan fascineras av biografier, jag tror att det började förra sommaren när jag läste en bok om Fågelstadskvinnorna, jag minns inte vad den heter just nu. K.J var en av personerna som nämndes och jag blev nyfiken och ville läsa mer om henne så jag blev glad när jag hörde om denna biografi.

För ett par veckor sedan läste jag Fettpaniken av Marie Carlsson. Hon gör en källkritisk granskning av alla "sanningar" om fetmans farlighet. Det hon hittar är att olika undersökningar inte ger en samstämmig bild av att fetma per definition är farligt. Hon hävdar att vissa livsstilar kan leda till fetma och de kan leda till sjukdomar, men det behöver inte leda till både fetma och sjukdomar och det behöver inte leda till något av det. Hon visar även att det finns undersökningar som visar att själva viktminskningen, som så ofta uppmuntras, kan vara en hälsorisk. Enligt Marie så ska vi äta vettigt, röra på oss och vara glada och inte fokusera på vikten.

Att det kan öka hälsoriskerna att gå ner i vikt tror jag beror på dels att många går ner i vikt på ett ohälsosamt sätt med diverse dieter och dels på all stress som viktnedgångsfokusering kan innebära. Där humöret blir direkt knutet till vad vågen visar för siffror. Det är problematiskt att folk rör på sig för att gå ner i vikt, inte för att det är kul att röra på sig och för att de mår bra av det. Så om de då inte faktiskt går ner i vikt så slutar de röra på sig. Jag rekomenderar boken och den är lätt att läsa.

Det var svårare än jag trodde att skrvia om Bitterfittan, känslorna och tankarna som väcktes när jag läste boken är en bit borta nu, det hade varit bra om jag hade skrivit direkt, men då hade jag inte möjlighet. Det återstår att se om jag skriver en text de närmaste dagarna, eller om jag lägger det åt sidan. Boken är tillbaka lämnad till biblioteket.

Om skönhet ligger på min byrå bredvid soffan och ser ensam ut, jag har inte läst i den på flera dagar och känner ingen lockelse att göra det heller. Frågan är nu om jag ska ta och sätta mig och läsa ändå när jag skrivit klart det här, ge boken ytterligare en chans. Eftersom det är en inbunden bok så tycker jag inte att den är särskillt smidig att ha med på resor.

När jag skulle åka till min syster häromdagen så tog jag därför en pocketbok i högen för det tar ca 45 minuter att åka och det är ju perfekt att läsa då. Det blev Sopa lagom! Bättre balans i curlingfamiljen av Maria Carling och Elisabeth Cleve. En bok som jag hittade i mammas bokhylla när jag var där sist och som jag blev lite nyfiken av. Den handlar alltås om Curlingföräldrar, vilket vid det här laget nog är ett begrepp som inte behöver förklaras ytterligare, och efter att ha läst ca 50 sior så tyckte jag inte att där stod någonting nytt och revolutionerande. Jag irriterade mig på alla ord om att vi måste gå igenom vissa speciella faser, det kändes för Piaget och jag tror att det finns fler möjligheter. Grundidén verkar vara att barn ska få upptäcka sin omvärld och omvärldens ibland hårda kanter, att föräldrarna inte ska skydda barnet allt för mycket och det låter vettigt. Allt skyddande kan göra att barnen blir deprimerade och inte vet vad de ska göra när de råkar ut för jobbiga saker i tonåren. Det andra är att barnen är bortskämda och det är inte bra, ungefär fråga inte vad barnet vill ha alltid utan hjälp det att förstå vad det behöver också. Och långtråkighet kan vara bra för att hitta fantasin. Ingenting nytt för mig och just nu har jag ingen lust att läsa ut den boken heller.

När jag lämnade tillbaka ett antal böcker på biblioteket så hade jag även en bok att hämta ut; Fettpaniken av Marie Carlsson, jag tyckte att det var ett intressant ämne. Jag har många gånger funderat kring hur farligt fetma egentligen är och om det egentligen går att få reda på det. Det går inte att kontrollera att det är fetman som är orsaken till diverse andra problem. En teori jag har är att stress kan leda dels till fetma och dels till de komplikationer som förknippas med fetma, men att de problemen även kan drabba de som inte blir feta, men som är stressade. Eller i vilket fall att det till viss del är så. Det ska bli intressant att läsa boken.

Jag läste ut hon som tittade in och det var en bok som var svår att lägga ifrån sig, så för det får den väl sägas ha fyllt en funktion, men jag blev lite besviken. Där fanns trådar som försvann i intet, personer som jag ville följa som helt plötsligt inte längre fanns med. Jag tror att spänningen i boken hade förstärkts om fler saker hade varit dolda även för läsaren och inte enbart för de utredande poliserna. Upplösningen kändes även något orealistisk. En bok att fastna i, men inte någon höjdare.

Inom genren spänningsromaner/deckare så tyckte jag att Åsa Nilsonnes Tunnare än blod var av högre klass. Här var det inte tydligt vem som var den skyldiga och det fanns många trådar som flätades samman på ett snyggt sätt. Någon gång funderade jag på om det var så realistiskt att så många kände varandra och dök upp på olika ställen i en stad som Stockholm, men det händer ju. Intressanta referenser till deckargenren i stort och jag ska leta reda på resten av böckerna med Monika Pedersen i huvudrollen. Jag ser fram emot spännande läsning.

Jag har varit på en resa till Skåne över helgen och förutom tunnare än blod, som jag läste medan jag åt frukost, medan min vän, hans syster och hennes flickvän diskuterade world of warcraft, så hade jag med mig Bitterfittan av Maria Sveland. Den läste jag innan, på bussresan ner till Helsingborg. Jag njöt av att ha en bit kvar av resan när boken var slut, att jag bara kunde sitta och titta ut över åkrarna. Landa i boken. Jag har svårt att göra en bedömning i bra/dålig. Boken fick mig att tänka och det är jag glad för. Det kommer en längre text om Bitterfittan inom de närmaste dagarna.

Jag hade även med mig Kajsa Ingemarssons På det fjärde ska det ske, men efter bara ett par sidor så la jag den åt sidan, den kändes helt enkelt för dålig. Ingenting för mig.

Så jag var boklös innan resan var över, ingenting att läsa på hemresan. Jag lånade då, liksom förra gången, en bok av min väns mamma, Om skönhet av Zadie Smith. Efter att ha läst detta så blev jag intresserad. Jag har nu läst ca 50 sidor, det blev inte så mycket läst på hemvägen, jag hade både huvudvärk och mådde lite illa, så har jag inte riktigt fastnat än. Känner ingen dragning till boken, men jag ska läsa vidare och hoppas på att det ändrar sig.

Jag har fortsatt att läsa i hon som tittade in på spårvagnsresorna. Idag var resan till stan för att träffa syster och titta efter en tvbänk, det är ju faktiskt någonting man behöver om man nu har fått en stor och klumpig TV placerad i sitt vardagsrum. Och lampor, jag behöver taklampor, just nu har jag bara glödlampor hängande i taket, eller ingenting alls. Jag tror att det blir rislampor, vita, till att börja med. Det behövs vita saker i mitt vardagsrum för att bryta av från all färg, funderar på att måla bordet och skänken vita också.

Det var en fest ikväll som jag funderade att gå på, men efter att ha slutat jobbet halv tio och gått hem för att mellanlanda, jag hade ännu inte bestämt mig för om jag skulle gå eller inte, så insåg jag att jag var för trött för att åka in till stan och gå på fest. Soffan och en bok lockade mer. Först blev det soffan och tv, ett avsnitt CSI.

Jag tog med Parecon till soffan för att läsa några sidor ekonomiska teorier innan jag återgick till min spänningsroman. Ögonen klippte och jag läste snabbare och snarare för att komma vidare än av intresse, då och då fångade jag upp någon betydelse i det hela och det verkar finnas endel intressant, men det känns inte som själva analysen har börjat än. Jag får fortsätta läsa när jag är lite piggare. Imorgon kanske, efter frukost.

Nu är det sängen och några sidors deckarläsning som gäller.

Härom veckan fick jag ett adlibris-ryck och köpte tre böcker på raken, En liten chock av Johanna Lindbäck, hon som tittade in av Karin Wahlberg och Tunnare än blod av Åsa Nilsonne. En liten chock var en ungdomsroman som jag fastnade i och läste en hel natt, jag släckte lampan 06.55 och kände mig glad för att jag äntligen kommit in i detta att läsa igen, det var underbart. Att släcka lampan när det är ljust ute och fåglarna har börjat komma igång är något jag gillar, det bör väl inte hända allt för ofta om dagarna ska fungera, men ibland är det underbart.

Hon som tittade in började jag läsa för några dagar sedan, det har mest blivit att jag läst på olika spårvagnsresor, till och från Gårdsten, till och från Saltholmen och så idag satt jag på Java och läste medan jag väntade på en vän. I början kände jag mig inte så fäst vid den, men nu har jag börjat gilla den och längtar lite tills jag ska gå och lägga mig för då tänkte jag läsa lite innan jag släcker lampan.

Tunnare än blod kom med posten idag och ligger nu på min tv, som står på golvet mitt i vardagsrummet, och den ska jag inte börja med förren jag läst klart de andra böckerna.

Jag håller även på och läser Harry Potter and the Prisonner of Azkaban av J.K. Rowling eftersom jag har lust att läsa den sista boken, men inte vill börja med den utan då ska jag alltså läsa "ikapp" mig, då jag redan sett filmen så har jag lite svårt att ge mig tid att läsa boken så den ligger i hallen och väntar på att jag ska få lust.

Sen har jag en bok som jag vill få inspiration och ork att läsa och det är Parecon - livet efter kapitalismen [Deltagarekonomi] av Michael Albert. Jag blev så frustrerad när jag diskuterade ekonomi med en vän att jag fick lust att läsa någon bok som är skriven av en författare som vill tänka bortom kapitalismen. När jag läste ekonomisk historia så saknade jag det, vi fick mest läsa om "vägen till kapitalismen så som den ser ut idag" och jag vill gärna hitta andra möjliga ekonomier som fungerar, så den boken ska läsas innan den lämnas tillbaka till biblioteket iaf. Tror jag lägger den i badrummet så kanske jag börjar titta i den i alla fall, hoppas att den är skriven med ett bra språk.