För ett par veckor sedan läste jag Fettpaniken av Marie Carlsson. Hon gör en källkritisk granskning av alla "sanningar" om fetmans farlighet. Det hon hittar är att olika undersökningar inte ger en samstämmig bild av att fetma per definition är farligt. Hon hävdar att vissa livsstilar kan leda till fetma och de kan leda till sjukdomar, men det behöver inte leda till både fetma och sjukdomar och det behöver inte leda till något av det. Hon visar även att det finns undersökningar som visar att själva viktminskningen, som så ofta uppmuntras, kan vara en hälsorisk. Enligt Marie så ska vi äta vettigt, röra på oss och vara glada och inte fokusera på vikten.

Att det kan öka hälsoriskerna att gå ner i vikt tror jag beror på dels att många går ner i vikt på ett ohälsosamt sätt med diverse dieter och dels på all stress som viktnedgångsfokusering kan innebära. Där humöret blir direkt knutet till vad vågen visar för siffror. Det är problematiskt att folk rör på sig för att gå ner i vikt, inte för att det är kul att röra på sig och för att de mår bra av det. Så om de då inte faktiskt går ner i vikt så slutar de röra på sig. Jag rekomenderar boken och den är lätt att läsa.